Men egentligen gör jag ganska mycket musik. Problemet är nog bara att den aldrig produceras färdigt. Det blir embryon, kluddar, skisser, kalla det vad man vill, men det kan knappast spelas på radion i alla fall.
Att göra första skivan var en kraftansträngning från min sida som jag aldrig har upplevt varken innan eller efter. Det var helt enkelt jobbigt som fan. Inte nog med att jag blev utslängd ur studion där halva skivan gjordes, men det blev lite bråkigt med folket i andra studion - och i allt det ska man hitta kreativitet och finess. Inte helt enkelt.
Jag vill inte gnälla för allt i världen, för jag hade ändå skitkul med allt som hände. Det gick ju väldigt fort där ett tag; radio, tv, intervjuer, tidningar, spelningar, promotionturné, reportage, telefonen ringde ofta och så kom första barnet på samma gång. Helt fantastiskt.
Vad som också slog mig då var all respons från fans via mail och brev. Massor av folk av kött och blod som hört mina hopkokta låtar och var helt hänryckta över det ena eller det andra, och strålade en sån värme mot mig, det bär jag med mig hela tiden. Utan allt det hade jag nog inte ens funderat på att eventuellt göra en ny platta i framtiden.
Men tillbaka till musiken… JO! Det händer saker, och det har hänt saker hela tiden, men på något sätt så har åren gjort det svårare att få fram bra texter, det tar sån förbaskad tid att plita ihop nåt som betyder nåt för mig.
Vissa snor ju ihop två album om året, men där ligger jag i lä kan jag säga. Däremot har jag säkert 100 små snuttisdemos eller plinkplonk-idéer som ligger här o värmer, men dom vill ingen höra, så simpla är dom.
Ibland kan jag ringa från jobbet till min hemmobils telefonsvarare och bara sjunga in en liten fras som jag kom på medan jag var på jobbet eller nåt.
Nä, nu längtar jag efter en stor mysig jam-session med min skitstora technics-orgel. Den kan jag spela på i timmar.
/Skinny
